Så tog då säsongen slut, abrupt och tvärt.
Som det artade sig så blev det en strid på kniven. Tingsryd och Almtuna stod på samma poäng. Men där vi hade 2mål bättre i målskillnad att gå på inför sista matchen. Man vände 100 scenarier i huvudet. Skulle vi slå Oskarshamn? Ett lag vi haft riktigt svårt att hantera denna säsongen. Eller skulle man hoppas på att Almtuna fick mer stryk mot AIK. Skulle man satsa på att minimera skadan med insläppta mål och hoppas att AIK var sugna på att gå in i finalen med en rejäl seger i bagaget. AIK ställde över 8 spelare i sista omgången som hade lite skadekänningar (Ska sägas att så även var fallet i omgången innan). Då misstänkte man ju att Almtuna förmodligen skulle ha en vettig chans. Näe! Vi måste gå för 3p!
Vi går in i matchen och kontrollerar den på ett sätt man knappt sett på hela säsongen. 2-0 var klart rättvist! Almtuna går också in och gör säsongens match. AIK får jaga i 60minuter för att hålla jämna steg. Ungefär 5minuter återstår och man börjar känna hur glädjen bubblar i magen. Helt plötsligt kastas en puck ner mot Tex från mittcirkelns tekningspunkt och det är nog inte så att någon i hallen direkt håller andan. Men den studsar på högkant och ändrar riktning. Tex har inte riktigt kroppen bakom och den trillar in. En tavla som händer ibland för de flesta målvakter. Och nått som brukar gräma dom under långa perioder efteråt.
Direkt kändes det som om någon stack en kniv i magen på mig. Samtidigt hade Almtuna åter tagit ledning med 3-4 på Hovet. Vi satt ändå i förarsätet inför dom sista minuterna, men någonstans smög sig en oroskänsla över en. Vi har ju haft lite problemet i slutet av matcherna hela säsongen, när väl säcken ska knytas ihop. En mental barriär som är otroligt svår att besegra när den väl är uppbyggd.
Så kom då också kvitteringen… 2-2 och det känns som att bara sekunder återstår… Almtuna leder fortfarande. Det kändes som om dom släckte lyset i Oskarshamns arena. Allt blev bara mörkt… Vi var i kvalserien… i den torktumlare av känslor som väntade. Inget jag såg fram emot direkt… Jag tittade på Swehockeyappen och det stod fortfarande 3-4 till Almtuna och tiden där var 59,55.. Eftersom Swehockey bara uppdaterar tiden vid avblåsningar förstod jag att AIK var tvungna att göra mål från tekning någonstans på rinken inom 5 sekunder. Det händer, men en utopi att vi skulle få se en sådan vändning i sista omgången med ett AIK som inte hade nått att spela för mer. Det vi inte visste där i IK Oskarshamns hemmaborg var att det va videogranskning på ett kvitteringsmål från AIK till 4-4 som hade föranlett tidsuppdateringen på Swehockey. Vår förlängning började och både jag och spelarna och dom flesta på läktarna kände nog en uppgivenhet. Vad skulle hända nu?
I samma sekvens som Nermark vänder upp från egen zon så utbrister Willy Berglund 10m bort på sittplatssektionen ett avgrundsvrål som jag känner än idag i bröstet. 4-4!!!! SKREK HAN! Sen började folk runt omkring mig bara sekunden efter skrika att AIK kvitterat. Bara ett fåtal sekunder senare så gör Nermark två gubbar i anfallszon och sätter 2-3 målet i förlängning som innebar seger. Och ett ointagbart avstånd för Almtuna. Då dom endast skulle kunna komma upp på samma poäng. Nermark firade inte målet, han visste inte vad han hade gjort. Strax där efter kom Bengtsson fram på isen som förmodligen hade fått information på väg fram att det var förlängning även på Hovet. Nermarks soloräd hade skjutit Tingsryds AIF kvar i Hockeyallsvenskan. Han tittade lite förvånat upp på oss på läktaren som att han inte visste vad han ställt till med.
Fansen hade redan stormat ner och kastade sig mot plexiglaset. Det plexiglas som matchvärdarna tidigare under matchen hade försvarat som om det vore den sista godisbiten i en chokladask. Dom fick vika undan.. 200 segerrusiga supportrar visste inga gränser. Eller snarare 199.. för jag sjönk ihop. Sjönk som en gråsten mot botten i en 25 metersbassäng. Ni som va på plats och såg mig, ni insåg vilken lättnad, tomhet och emotionell resa som vi har gjort sedan årsskiftet.. det tog nog 10minuter innan jag kom på fötter. Men en segercigarr senare så kändes det som ett SM-guld! Man får verkligen känna på sina emotionella gränsvärden när man är en taifare…
Nu står vi här, Säsongen är avslutad och det känns som en seger. Även om vi inte nådde vår målsättning att placera oss topp 8. Men att i sista omgången få vara med om detta gör att man känner som om man stod på världens topp. Men nu måste vi ladda om, vi måste hitta en väg framåt. Detta duger inte!
Som alla vet så har Tomas Bergstrand aviserat att han lämnar sin tjänst den siste april. Så vi har en nöt att knäcka hur vi bygger nästa lag som ska ta steg framåt, uppåt. Vi har en rekryteringsprocess som pågår. Vi har varit väldigt nära, men där vederbörande i sista stund har valt ett annat alternativ. Vi har haft namn vi avfärdat och några som vi har gått vidare med. Idag står vi med ungefär 3-4 namn som vi jobbar med. Vi ser gärna att denna processen tar tid. Bara det mynnar ut i en person som vi verkligen tror kommer leda oss framåt. Och är lika engagerade i detta som alla vi andra är.
Självklart tickar klockan. Men vi står inte still. Vi har en sportgrupp där tränare, Tomas och ett par till är involverade i dagsläget för att i första hand ta tag i den befintliga truppen. Och de pågår samtal på flera håll. Det har inte varit lätt att göra förlängningar med spelare när man ligger där man ligger i tabellen. Därför har vi fått avvakta tills vi vetat var vi hör hemma. Men det vet vi nu. Vi hör hemma i Hockeyallsvenskan! Och så ska de förbli!
Jag skulle tro att vi inom ett par veckor har en ny sportchef i hamn. Vi vill såklart gärna att den personen ska få vara med och sätta 2019/20 års taiftrupp på pappret.
Många frågar mig om tränare, och lika så där. En tränare är sportchefens närmste person. Här måste vi ha lite is i magen. Så fort sportchefen har tillträtt så accelererar arbetet med tränarfrågan!
Tveka inte att höra av er om det är så att ni har några frågor eller funderingar.
Vi finns här för er!
Sen vill jag också rikta ett stort stort tack, till alla er supportrar, sponsorer och fans som stöttar oss i ur och skur. Tingsryd hade mer folk på plats i Oskarshamn i fredags, än vad AIK hade i gårdagens final.
Med vänliga hälsningar
Johan Blomster
Ordförande
