Det finns få spelare som har betytt så mycket för föreningen som nummer 
10, Anders Åkesson. Det blev 20 säsonger och 762 tävlingsmatcher i 
moderklubben innan skridskorna lades på hyllan.

Din resa i Tingsryds A-lag började redan 1990, hur var det att komma in 
i A-laget som så ung?
– Sommaren 1990 var jag med och sommartränade med A-truppen, men dagarna innan ispremiären skadade jag höften så jag missade de första månaderna. Så under hösten åkte jag upp och ner mellan A-laget och J-laget. Efter jul blev jag ordinarie som 16 åring, det var en väldigt härlig känsla.

1990 var första året som Torgny Bendelin var tränare i TAIF, kan du 
beskriva de tre åren som han var hos oss.
– När Torgny kom sköljde det en positiv vind över hela föreningen, det ändrades på väldigt mycket. Han gav föreningen framtidstro och väldigt många unga egna spelare fick chansen. Jag tror vi var 17-18 egna produkter i A-truppen under de säsongerna. Sedan fanns det några rutinerade herrar i truppen som lärde oss unga mycket. Erland Gustafsson, Per Lehtonen, Björn Nord för att nämna ett par stycken. Sista året med Torgny i föreningen gick vi också upp i division ett, det är ju ett fantastiskt varmt minne.

Det året som Tingsryd gick upp hade det kommit en ny lagkamrat till 
Anders, säsongen innan hade han spelat en säsong i Sveg, men 
ursprungligen kom han från Detroit.

Larry Pilut, hur vill du beskriva Anders Åkesson?
– Anders och jag spelade ihop i femton år, mest spelade vi i samma kedja, några säsonger täckte han upp bakom mig som back. Han är den bäste jag spelat med, det var alltid roligt att spela tillsammans. Han var en suverän lagkapten, hårt arbetande och alltid noggrann. Anders är en bygdens son, som älskar Tingsryds AIF.

Anders, under dina säsonger i A-laget hade du många olika tränare, vilka har betytt mest för dig som hockeyspelare Anders?
– Jag har väl lärt mig av alla, det säger jag inte bara för att vara diplomatisk. Men av varje ledare har jag alltid lärt mig något nytt både som spelare och människa. Torgny som vi redan pratat om var ju en ledare av den hårda skolan. Hela laget var ju väldigt vältränade då, efter Torgnys tid var väl inga träningar jobbiga. Han hade visat var som gällde. Om jag skall lyfta fram någon annan kan jag inte undgå att nämna Pasi Mustonen, han är nog den mest komplette tränaren jag haft. Dessutom fick han alla att prestera max när det verkligen gällde, under året i superallsvenskan fick hela gruppen känslan av att ingenting var omöjligt, ingenting.

Du har haft många medspelare genom åren som lämnat föreningen, vad var det som fick dig att stanna?
– Jag har alltid tyckt att föreningen velat satsa framåt, sedan har familjen och vänner här hemma alltid betytt mycket för mig. Det har funnits anbud, men känslan att vilja lämna föreningen och bygden har aldrig funnits där 100 procentigt. Jag gjorde visserligen ett par matcher för Karlskrona säsongen 07-08. Egentligen hade jag slutat året innan men TAIF hörde av sig på hösten så det blev 13 matcher det året innan jag gjorde 4 matcher för Karlskrona våren 08. Efter den säsongen ville jag spela vidare så när Tingsryd hörde av sig så blev det två år till. Det var väldigt roligt att vara med i laget som tog föreningen upp i allsvenskan igen.

Jag ber två stora Tingsryd supportrar berättar om vad de tycker utmärker Anders Åkesson. Dagens Gröna Brigadenordförande som även var materialare när Anders spelade, Erik Jakobsson, samt Mats Malmhav som är både sponsor och en supporter som följt Anders genom hela hans karriär.

Erik Jakobsson
- Anders är förutom en fantastisk ishockeyspelare en av de trevligaste människorna jag haft att göra med i hela mitt liv. En stor ledare med ett enormt grönvitt hjärta. En förebild för väldigt många.

Mats Malmhav
- Åkesson är en gigant bland Taifare! Lugn, fokuserad och ödmjuk, men samtidigt oerhört engagerad och med ett enormt hjärta för klubben. Egenskaper som gav Anders titeln kung bland oss supportrar.

Anders, om du skulle sätta ihop en superfemma med alla de spelare du spelat med, hur skulle den se ut? Givetvis är du en i kedjan, det bestämmer jag.
– Det är givetvis svårt, det har ju blivit några spelare genom åren. Dock är inte centerplatsen så svår, det blir ju givetvis nummer 27, Larry Pilut. En helt fantastisk spelare och lagkamrat. Vi kompletterade varandra bra. Om jag nu måste nämna några backar, det finns många bra, men två av alla som spelade bakom oss var Bjarne Hurtig och Jesper Andersson. Vi har haft några riktigt bra målvakter under årens lopp, men måste jag välja blir det Mattias Elm. Tredje forwarden jämte mig och Larry varierade under åren. Det var Per Karlsson, Henrik Andersson, Olof Einarsson, Christian Jacobsson, Nicklas Olausson och Oskar Fors. Alla dessa var suveräna medspelare och lagkamrater. Hoppas jag inte glömde någon tredje länk nu, då ber jag om ursäkt. Om jag måste välja en av alla dessa bra spelare så tar jag Henrik Andersson, vi spelade nog flest matcher och gjorde mest poäng ihop.

10 - 13 - 27, onekligen en klassisk kedja och dessutom en ramsa som skanderats många gånger i hallen.

Vilka är dina bästa minnen från dina 20 säsonger i föreningen?
– Det finns så oerhört många, de sportsligt bästa är ju åren i superallsvenskan. Första säsongen i superallsvenskan tror jag vi hade ett publiksnitt runt 3 100. Även åren då vi gått upp till en högre serie har ju vart fantastiska. Finns en del enskilda matcher också som jag minns med glädje, LHC matchen då jag satte 3-2 målet på övertid. Publikfesterna mot Leksand och Troja bara för att nämna några. Men alla år har varit bra, jag har lärt känna väldigt många människor genom ishockeyn, haft så mycket roligt. Att fått spela i så många år för sin  moderförening och alla dess supportrar, alla ideèlla funktionärer, det är stort. Många minnen jag aldrig glömmer. Sedan jag började har bara Brigaden och publiken blivit bättre och bättre. Tingsryds AIF berör så väldigt många människor.

Helst vill man ofta ta de värsta minnena innan de bästa, men nu blev det 
tvärtom, vilka är dina värsta?
– Ja, de finns en del sådana också. Alla viktiga kval och playoff förluster genom åren. Derbyförluster, sådana matcher som Väsby hemma och Asplöven borta. Sedan är ju givetvis skattesmällen ett sorgligt kapitel, med allt som följde i dess spår. Dock tror jag att den historien gjorde alla Taifare än mer grönvita. Någonstans där föddes känslan att föreningen aldrig ger upp, den fanns innan, men då blev den blev ännu starkare.

Dagens lagkapten Robin Olsson om Anders Åkesson.

– En enorm förebild man sett upp till under hela uppväxten. Jag hade förmånen att få träna ihop med A-laget när Anders var med och även vara ombytt under några matcher, sen mötte man ju honom i korridorerna i hallen många gånger. Vi är många unga spelare som såg upp till Åkesson. Han är en av de absolut största i föreningens historia enligt mig.

Hur följer du föreningen idag Anders?
– Jag försöker se så många matcher som möjligt. Jag har tre döttrar hemma, de har olika fritidsaktiviteter som tar tid, men det är ju givetvis bara roligt. Jag är fotbollstränare för en av döttrarnas lag. Men för att återvända till TAIF så är det glädjande att det åter är många egna produkter och grabbar som kommer in i A-laget från gymnasiet. 

Jag tackar dig så väldigt mycket för pratstunden Anders.
– Tack själv, och så vill jag passa på att än en gång tacka alla som 
stöttat mig genom alla år.