Historik

Det var så här det började!

1923 Bildades TAIF men man körde inte igång med hockeyn direkt utan mjukstartade med fotboll och man anordnade ett terränglopp i stil med dagens Väckelsångslopp. Problemet med fotbollsplan löste man genom att ingå i ett avtal med en bonde som även i fortsättningen skulle ha tillgång till ”ängen” för bete. Detta ledde i sin tur till att fotbollsspelarna ibland fick jaga bort kreatur från planen innan man skulle börja spela.

TAIF:s färger har inte alltid varit vita och gröna utan 1931 så spelade man fotboll i svarta tröjor med vit krage och manschett. Till en början fanns det två fotbollsföreningar i Tingsryd nämligen Djuramåla IF och TAIF. 1940 upplöstes Djuramåla IF som förening och blev en del av TAIF.

1945-46 startade så hockeyn i Tingsryd, dessförinnan hade det spelats lite bandy på sjön Tiken. Den man som införde hockeyn till Tingsryd var Arne Sjökvist från Sundsvall där hockeyn redan fått fäste som sport. Tillsammans med Nils Hultgren så organiserade han Tingsryd IK de första åren innan man blev uppslutna i TAIF 1948. Tre personer som kan nämnas i samband med dåvarande TAIF-styrelsen är Gustav Nilsson, Lennart Karlsson och Hugo Sköld som alla tre hade en stor del i att ishockeyn blev en TAIF angelägenhet den 1 maj 1948.

Första året med TAIF blev en succé och man vann serien sensationellt över Växjö. Sensationen bekräftades när det visade sig att de inte skulle få några plaketter eftersom de redan hade blivit skickade till Växjö. Detta ledde till att Tingsryd inte fick sina plaketter förrän de hotade med att ringa Svenska Ishockey Förbundet (SIF).

Den första hockeyrinken låg i nuvarande folkets park, det utsatta läget ( i utkanten av Tingsryd) gjorde det besvärligt med ombytet som fick ske ca 2 km från platsen i en skola. Detta ledde till att de fick ta taxi till rinken varje träning och match. Den andra rinken lades vid skolan och därmed löstes ombytesproblemen.

Den tredje rinken låg på samma plats som dagens Dackehall. Historien bakom den tredje rinken är att Tingsryds dåvarande ordförande Ragnar Sandberg (omkom i bilolycka 1969 och ersattes av Gunnar Jonasson) hade läst i tidningen om att Glimma hade fått en konstfrusen bana, efter det att Ragnars tal med tonen ”kan Glimma så kan vi” så fick man ett enhälligt beslut om att en konstfrusen rink skulle byggas.

25:e november samma år var rinken klar och man spelade invigningsmatch mot Taberg (då ett storlag), och för att locka fler intresserade så bjöd man in Sven Tumba för att spela med värdlaget och för att hålla i invigningsceremonin. I samband med invigningen lanserades en ny hjälm (SPAPS) som var gjord på Hammarplast i Tingsryd. Hjälmen delades ut till alla aktiva och utdelningen sköttes av Sven Tumba, under stort jubel, som med hjälp av sin klubba kastade hjälmen till spelarna som fick agera målvakt för en kort sekund (utdelningen gick mycket snabbare än befarat).

På uppvärmningen hade Tumba ett krav. Det var att få spela i samma kedja som ”den lille snabbe killen” som han uttryckte det, den lille killen var Egon ”Pelle” Lindberg som idag fortfarande är aktiv inom klubben som A-lagets massör. Man förlorade matchen med 7-1.

Den första serien på den konstfrusna isen vann man mycket tack vare en dålig vinter, som ledde till att de andra lagen inte kunde träna efter jul p.g.a. is brist och nästan alla seriens matcher efter juluppehållet spelades därför i Tingsryd eftersom de var det enda laget med konstfrusen bana.

Text från 1997 av Henrik Paulsson & Daniel Ryman

1960-talet

1959-60

Växjö var suveräna i serien och förlorade bara en match. Tingsryd kom tvåa med sju segrar och tre förluster, men man fick rejält med stryk mot Växjö som vann mötena med 6-1 resp 10-2. I laget återfanns dagens A-lagsmassör Egon Lindberg.

Tingsryd gör en ny bra säsong och hamnar återigen på andra plats med 12 poäng. Alvesta vinner serien på 18 poäng. I skytteligan hamnar Björn Haglund från Tingsryd på andra plats med 15 mål.

Tingsryd hade fått en nyinvigd konstisbana, vilket medförde att man kunde locka till sig spelare utifrån. Detta gjorde att man till slut kunde vinna div III serien (se förhistorian för detaljer). TAIF var en överlägsen seriesegrare med endast en förlust i matchen mot Väckelsång. Samma år vann en spelare från Tingsryd skytteligan, nämligen Roland Jansson som var spelande tränare och ursprungligen från Alvesta.

Tingsryd första säsong i div II södra B slutar med en 9:e plats (näst sist) och fem hopskrapade poäng. Därmed åkte de ner till div III igen.

Mycket tack vare Kiruna-trion Dick Sjöberg, Bengt Karlsson och Kalle Sundberg så kunde Tingsryd återigen vinna div III. Man vann serien på ett övertygande sätt med endast en förlust, samtidigt som Kalle och Dick dominerade skytteligan i serien på 41 resp 34 mål.

Tingsryd andra säsong i div II södra B slutade med en andra plats efter Öster. Kalle Sundberg kom tvåa i skytteligan på sina 24 mål. Vann gjorde Åke Ryman från Skillingaryd (26 mål) som 2,5 år senare värvades till Tingsryd tillsammans med sin yngre bror Johnny Ryman som gjorde 16 mål säsongen 64-65 som 17 åring.

Tingsryd har tagit över som Smålands storklubb nummer ett vilket man bevisade denna säsong. TAIF kom tvåa i serien efter Rögle och man slog bland annat det förra allsvenska laget Öster med hela 16-0! Stig-Olof Zetterberg var poängkung med hela 37 fullträffar på 22 spelade matcher.

”Ja, så har Tingsryds AIF:s ishockeylag nått sitt stora mål som man så länge och hårt har kämpat för, nämligen Allsvenskan. Efter det att det glädjande budskapet från Färjestad-matchen, att Tingsryd vunnit med 6-4, nått Tingsryd på söndagskvällen, blev givetvis detta det stora samtalsämnet i köpingen. Vi såg bl. a. några lysande raketer som sköts upp under kvällens lopp” (Utdrag ur Smålandsposten, mån 6 mars, -67)

Premiärsäsongen i Allsvenskan för TAIF kunde ha börjat bättre. Första segern kom inte förrän i den 12:e omgången, då Rögle bortabesegrades med 9-8 efter underläge med 6-8. Första hemmapoängen kom två omgångar senare via 4-4 mot Färjestad. Säsongen innehöll många uddamålsförluster och Tingsryd kom sist i serien på 4 poäng. Därmed åkte de ned i div II igen.

Den andra divisionen visade sig vara en transportsträcka för Tingsryd där de inte förlorade en enda match(!). Därefter tog de sig åter till högsta serien genom att vinna fem av sex matcher i Kvalserien.

Tingsryds andra försök att etablera sig som en allsvensk klubb lyckades bättre än det första. Trots en dålig inledning med två raka förluster så kunde man klättra uppåt i tabellen och man hade chansen att nå slutspel. I näst sista omgången besegrades Leksand inför 4081 åskådare i den första matchen i den nyinvigda Dackehallen. Men i den sista och avgörande matchen förlorade man mot antagonisten Nybro samtidigt som Frölunda vann mot serieledande AIK. Detta gjorde att TAIF fick spela i nedflyttningsserien där man bara tappade en poäng och höll sig kvar i ettan. Under säsongen fick de både tingsrydsspelarna Kenneth Ekman och Åke Ryman chansen i Vikingarna, det svenska B-landslaget.

Text från 1997 av Henrik Paulsson & Daniel Ryman

1970-talet

1970-71

Säsongen inleddes bättre än de två föregående i högsta serien och Tingsryd låg på andra plats efter 4 omgångar. Laget slutade på en sjätte plats med 12 poäng efter 14 omgångar. I nedflyttningsserien slutade Tingsryd tvåa efter Västerås, vilket betydde fortsatt spel i högsta serien. Vikingarna spelade en landskamp mot Sovjet B i Dackehallen med tre spelare ifrån Tingsryd i det svenska laget: målvakten Christer Andersson, backen Kenneth Ekman och forwarden Benny Runesson. Både Christer och Kenneth var med i A-landslagets OS-trupp.

Tingsryd startade serien med två storförluster men sedan kom man igång bättre. Efter elva omgångar hade man häng på slutspelslagen och låg femma bara två poäng efter AIK. Men TAIF tog inte en enda poäng på de tre sista omgångarna och man slutade på femte plats, distanserat av AIK på fjärde med åtta poäng. I nedflyttningsserien var TAIF i praktiken redan klara för div I nästa säsong redan i den fjärde omgången. Tingsryds genomgående bästa spelare under säsongen var poängkungarna Berndt Karlsson och Benny Runesson. Landslagsmålvakten Christer Andersson och landslagsbacken Kenneth Ekman var som vanligt dominerande i defensiven.

Tingsryd fick en knackig inledning av serien, och kämpade på i bottenträsket. Laget ryckte upp sig en aning på slutet och slutade på sjunde plats i en jämn serie och man hade bara tre poäng upp till en slutspelsplats. I Nedflyttningsserien märktes Roger Waldemar som Allsvenskans yngste spelare, bara 17 år. Han gjorde bland annat två mål och var bäst på plan mot Mora. Tingsryd tog hem den serien och även juniorlaget vann sin serie, den Allsvenska juniorserien.

TAIF inledde starkt med 8-1 mot nykomlingen Örebro, men laget blev tidigt distanserat av topplagen. En hyfsad avslutning gav totalt nio poäng och en sjätte plats i den södra serien. I den nybildade kvalificeringsserien ingick åtta lag från hela Sverige. I den slutade Tingsryd på fjärde plats och fick därmed förnyat kontrakt. Juniorlaget gjorde en utmärkt säsong och slutade trea i SM.

I andra matchen borta mot Djurgården drabbades Tingsryd av dubbel olycka: förlust med 12-5 plus att alla spelarna utom tre drabbades av ”ryska magsjukan”, som de hade dragit på sig under ett träningsläger i Ryssland. På grund av magsjukan fick nästföljande match flyttas fram. Denna säsongen var förberedande för den nya Elitserien som skulle startas nästa säsong. Division 1 var en rikstäckande serie med 16 medverkande lag. TAIF slutade på 14:e plats och fick spela i den nya division 1 serien nästföljande säsong. Juniorerna förbättrade resultatet ifrån fjolåret och tog SM-silver.

I den nya division 1 södra gick fyra lag till Play Off tillsammans med fyra lag från var och en av de andra division 1 serierna: östra, västra och norra. Fyra lag ifrån Play Off går till Kvalserien och de två första i den serien kommer till Elitserien nästa år. Tingsryd dominerade serien och krossade till exempel Troja med hela 13-0. TAIF slutade på 40 poäng efter 19 segrar, 2 oavgjorda och endast en förlust. Målskillnaden 162-68 talar sitt tydliga språk. Tyvärr så åkte TAIF sensationellt ur i den första Play Off-rundan mot Nacka efter resultaten 1-1 och 3-4. Bengt-Göran ”Mysing Karlsson” och Johnny Ryman var Tingsryds bästa poängplockare och de kom etta och fyra i seriens poängliga 44 respektive 37 poäng.

Tingsryd hängde med i toppen under hela säsongen, de låg som sämst tvåa där de också hamnade till slut, en poäng efter HV71. Tingsryd bröt HV71:s svit på 43 seriematcher i rad utan förlust genom att besegra dem med 6-4 i Rosenlundshallen. I första Play Off-rundan så besegrades Almtuna men i andra rundan blev det stopp mot storfavoriten Djurgården efter 1-2 och 2-3. Knappt 5000 personer såg säsongen sista match.

Inför säsongen 77-78 värvades Timo Lahtinen, nu aktiv som tränare, från det italienska laget Val Gardena. TAIF började bra och gick upp i ledningen efter ett tag och växlade topplaceringen med HV71. Tingsryd vann tillslut serien, fyra poäng före HV71. DM vann Tingsryd som vanligt. I Play Off kunde Väsby besegras men sen tog det stopp mot Huddinge. 30-årige Johnny Ryman fick en nytändning och gjorde en toppsäsong och drog samtidigt med sig ynglingen Stefan Pettersson som fick sitt genombrott.

För första gången efter serieomläggningen så missade TAIF Play Off. Istället misslyckades man helt och kom inte bättre än sjua. Kjell Samuelsson gjorde en bra säsong men han vann också seriens utvisningsliga med 67 ihopsamlade minuter. ”Tadde” Niedomysl vann den interna poängligan på 25 poäng (19 mål+6 assist). HV71 kom tvåa i serien och tog sedan steget upp i Elitserien.

Inför denna säsongen blev Tingsryd av med några verkliga profiler, bland annat Bengt-Göran ”Mysing” Karlsson, Sören Gunnarsson och Timo Saari. Även om Christer Andersson ställde upp ett år till och Johnny Ryman gjorde comeback så fick den nya yngre generationen ta ett större ansvar. Tingsryd klättrade en placering jämfört med fjolåret och slutade sexa. Tadeuz Niedomysl gjorde en kanonsäsong och kom tvåa i seriens totala poängliga med 38 poäng fördelat på 28 mål och 10 målgivande passningar.

Text från 1997 av Henrik Paulsson & Daniel Ryman

1980-talet

Tingsryd vaknade till liv igen efter två tunga år och kom på 2:a plats i div 1 södra. Tingsryd hade värvat nytt, bland annat Torgny Bendelin, som 13 år senare kom att föra TAIF tillbaka till divison 1 som tränare. Tingsryd komponerade en första femma som gjorde 93 av lagets 166 mål i serien. Bäst lyckades Anders Jacobsson med 54 poäng (25 mål + 29 ass). I play off blev det respass direkt mot Örebro som vann i två raka matcher.

Superfemman från fjolåret var intakt och gjorde även i år massor av poäng. Tyvärr skadade sig Roger Waldemar i slutskedet av serien och kunde därmed inte vara med i Play Off. Tingsryd gjorde en ny bra säsong och gav bl a HV71 den ena av deras två förluster genom 6-4 i Dackehallen. TAIF slutade trea i söderettan och var klara för Play Off. Trots seger hemma mot Bofors med 7-3 i första matchen så förlorade TAIF i Play Off 1 med 2-1 i matcher.

Inför denna säsong var det dags för serieomläggning igen. De två bästa lagen ifrån varje division 1 serie skulle bilda en Allsvenska efter jul. Serien blev en succe inte minst publikmässigt sett. Tingsryd lyckades ta sig till allsvenskan efter en säker andra plats bakom de överlägsna HV71. Tingsryd, med det nya tränarparet ”Mysing” Karlsson och Kenneth Ekman, siktade på en fjärde plats men höjde målsättningen till Allsvenskan efter hand . På den tiden var lagen från de Norra och Östra div 1 serierna av högre klass än de andra. Det fick TAIF känna på och de tog endast fyra poäng och hamnade på åttonde och sista plats.

Inför säsongen 83-84 fick TAIF släppa ifrån sig sin jätteback Kjell Samuelsson till Leksand. Som ersättning kom amerikanen George King som fick mycket istid. Tingsryd fick en bra start på säsongen frånsett förlusten i premiären mot Troja. TAIF hade bland annat en svit på sex förlustfria matcher. Efter dubbla förluster mot HV71 så tog HV den allsvenska platsen. TAIF slutade fyra före jul och tvåa i vårserien vilket innebar Play Off. I Play Off åkte de ut direkt mot Örebro med 0-2 i matcher.

Tingsryd slapp HV71 som flyttades till den östra serien, men fick Västra Frölunda som trillat ur Elitserien. En av Tingsryds stora spelare Tadeuz Niedomysl gjorde sin sista säsong. I första matchen mot AIK spelade ”Tadde” inför 5500 åskådare i Dackehallen. I sin avskedsmatch mot bottenlaget KBA-67 kom det bara 116 personer för att se Tingsryd förlora med 6-7. ” Tadde” kom tvåa i seriens poängliga med 47 poäng. TAIF kom sexa i höstens serie och trea i vårserien vilket innebar att det inte blev något kvalspel denna säsong.

Tingsryd gjorde sin sämsta säsong sedan tidigt 60-tal. Man kom åtta i grundserien och inför sista omgången i fortsättningsserien så låg TAIF på sjunde plats, det vill säga kvalplats ner till division 2. Allt hängde på matchen mot Nybro, som vann med 9-6 och det var förre Tingsrydsspelaren Per Lehtonen som blev matchvinnare i Nybro. Tingsryd klarade kvalet genom att komma tvåa, en poäng före Karlskrona. TAIF fick alltså behålla sin division 1 plats.

Tingsryd kom på sista plats i höstserien och läget såg mörkt ut. Men efter julhelgen gjorde laget en uppryckning och klarade sig kvar i division 1 och tog en femte plats genom att besegra Mörrum med 6-4 i den sista och avgörande matchen. Mikael Sparf och Anders Jacobsson blev bästa poängplockare med 28 respektive 27 poäng. I övrigt kan noteras att den då 19-årige Jonas Gabrielsson, senare lagkapten under flera år i TAIF, gjorde sin första ordinarie säsong i A-laget och spelade alla de 32 matcherna.

Samtalsämnet efter denna säsongen var skandalmatchen mellan Malmö och Karlskrona som slutat 20-3 (!) till Malmö. Denna seger medförde att Malmö kom till play off istället för Troja. Från Trojas håll sa man att Karlskrona hade lagt sig för att hämnas på en Troja protest mot en straff när de förlorat mot blekingelaget med 6-5. För Tingsryds del var detta ingen toppsäsong , de kom näst sist i grundserien och i fortsättningsserien kom man tredje sist och det var tack vare ett bra hemmaspel som man klarade sig från en kvalplats.

De hårdsatsande föreningarna V Frölunda, Rögle BK och Malmö IF med byggherren Percy Nilsson i spetsen dominerade söderettan. V Frölunda tog sedan steget upp i elitserien. För Tingsryds del blev det den sämsta säsongen i föreningens historia och under grundserien blev det inte en enda seger. I fortsättningsserien blev det två segrar innan mötet mot Malmö IF, som TAIF var tvungen att vinna för att ta kvalplatsen från Nybro. Trots att den blott 19 årige Mattias Elm storspelade i målet så förlorade TAIF med 3-1 och Tingsryd åkte därmed ner i div II. Det var 27 år sedan TAIF spelade på en så låg nivå…

Tingsryd gjorde en ny katastrofsäsong och var otroligt nära att halka rakt igenom tvåan ner till div III. Tingsryd vann kampen i sista stund och kom en poäng före Alvesta och slutade på en åttonde plats. Alvestas poängkung var Johan Lindbom, senare landslags- och NHL-meriterad forward i HV71. Tingsryd hade förlorat Walter Mingotti till KRIF där han öste in mål. I Tingsrydlägret förstod man att något måste göras för att hindra raset.

Text från 1997 av Henrik Paulsson & Daniel Ryman

1990-talet

Vändningen!! Den nye tränaren och före detta tingsrydspelaren Torgny Bendelin, som kom från Vita Hästen, gjorde en kraftig föryngring av laget och blåste nytt liv i föreningen. De spelare som inte ville satsa fick stiga åt sidan för yngre förmågor som var beredda att genomgå Bendelins stenhårda träningsprogram. Tingsryd fräschade även upp sitt yttre med nya, snygga dräkter och med den nya Tigersymbolen. Tingsryd hamnade till slut i mitten av tabellen men med bara sju poäng upp till förstaplatsen. Tingsryd kallade tillbaka några av sina före detta spelare t.ex. Mikael Sparf, Johan Clarberg och Patrick Engrup samtidigt som de värvade bl a Ed Krayer, Mats Karlsson och Ulf Clang.

Den hårda träningen började ge resultat och Tingsryd överraskade många genom att bli trea i serien och gå till Play Off med sitt väldigt unga lag. Framåt handlade det mycket om ett kanadensiskt nyförvärv från Kallinge/Ronneby IF, Darren Treloar som gjorde 39 poäng på 34 matcher. Ett bevis på att ungdomssatsningen börjat ge resultat var att junioren Per Carlsson kom trea i den interna poängligan genom att göra 31 poäng på 35 matcher. Bakåt handlade det mycket om den mycket duktige målvakten Mattias Elm men också om den hårdskjutande backen Jonas Gabrielsson. Båda är fostrade inom TAIF:s ungdomsverksamhet. I Play Off fick Tingsryd möta segraren från division II södra B och gav dem en bra match. Det krävdes ett tredje och avgörande möte som dock Lejonen från Linköping vann med 3-1.

Säsongen 1992-93 var säsongen då allt hårt slit till slut betalade sig. Efter en helt otrolig höstsäsong där man tappade endast 4 av 36 möjliga poäng, följde en vårsäsong som inte var lika stark. När fem omgångar återstod var försprånget till tvåan endast en poäng. I sluttabellen var differensen dock tre ”pinnar” och Tingsryd hade för första gången på 15 år vunnit en serie. I kvalserien öppnade Tingsryd starkt och man slutade på en andra plats i kvalserien och gick därmed upp i division I södra tillsammans med ettan Linköping. Två spelare som höjde sig över mängden var transatlanterna Larry Pilut och Darren Treloar som i folkmun kallades för Humle och Dumle. De två tillsammans skrapade ihop 109 poäng, Larry 56 och Darren 53. Därmed kom de på andra respektive tredje plats i seriens poängliga.

Första året i division I genomförde Tingsryd med en ny tränare, Rolf Nilsson från Osby. Torgny Bendelin hade lyckats med sitt uppdrag och tog över AIK för att föra dem tillbaka till Elitserien igen. Målvakten Johan Clarberg valde att lägga plocken på hyllan och efterträdde Bengt-Göran ”Mysing” Karlsson som andretränare. Tingsryd hängde bra med och hade poängchans i varje match och slutade sexa i grundserien. Larry Pilut vann poängligan med 36 poäng (12 mål + 24 assist) före en Troja-trio, bland annat Stefan Nilsson som senare spelade i Färjestad. I fortsättningsserien efter jul så storspelade Mattas Elm i målet och Tingsryd tog sig till Play Off genom en andraplats efter Pantern från Malmö. Tingsryd förlorade första matchen i Play Off mot Uppsala men vände i den andra och Per Kellman, nyförvärvet från Karlskrona, sköt det avgörande målet i sudden death. I play Off 2 blev det två uddamålsförluster mot Vita Hästen från Norrköping och säsongen var över.

Inför det andra året i division I under Rolf Nilsons ledning hade Tingsryd värvat backarna Jari Järvinen från Finland och Björn Nord, tillbaka från Karlskrona. På forwardssidan kom Mikael Svensson, som spelade i TAIF som junior, från Husum och Osbys poängkung, den lovande liraren Johan Arvidsson. Bland de som försvann så kan Per Lehtonen nämnas, han gick till Nybro där han har spelat tidigare, efter många år i TAIF-dressen. Tingsryd inledde serien mycket starkt och var i ledning när halva serien var spelad. Tingsryd vann och vann men mot topplagen Troja och Vita Hästen gick det sämre, man tog bara en av åtta möjliga poäng i de fyra mötena. Detta gjorde att lagen från Ljungby och Norrköping kunde ta de Allsvenska platserna. Tingsryd vann fortsättningsserien, tätt följda av Pantern och Mariestad. I första Play Off-rundan avklarades Nyköping med 2-0 i matcher. Sedan väntade Huddinge, som var nära att gå till elitserien året innan. De hade bland annat blivande landslagsspelarna Jan Mertzig och Niklas Falk i laget. Huddinge var förstås medias favoriter men TAIF skrällde och slog ut stockholmslaget i två raka segrar. I play Off tre tog det stopp mot ärkerivalen Troja som vann med 2-0 efter två jämna matcher.

För första gången i historen lyckades Kronobergs län med att få med två lag till Allsvenskan, Troja och TAIF. Dessa lag beslagtog de två första platserna i tabellen ganska tidigt. Närmaste utmanare (på behörigt avstånd) var Linköping och Mariestad. Den Allsvenska platsen säkrades på hemmaplan mot Mariestad när Per Kellman med 15 sek kvar kunde slå in 3-2 pucken i öppen kasse. TAIF hade denna säsong gjort ett antal lyckade värvningar, framförallt Peter Jacobsson som med sin elitserierutin var väldigt nyttig. Ett år senare spelade Peter i Färjestad som vann SM-slutspelet 1997 och Peter var en av lagets bästa spelare under slutspelet. I Allsvenskan saknades rutin och man drabbades av ett antal uddamålsförluster och halkade poängmässigt efter i tabellen. Det berodde kanske på att en av tingsryds viktigaste spelare Mattias Elm var skadad under större delen av allsvenskan. Även om hans ersättare, Sören Pettersson, gjorde bra ifrån sig så saknades den säkerheten i försvaret som man levt på under grundserien. TAIF tog nio poäng och hamnade på en nionde plats, vilket innebar att Tingsryd inte fick spela Play off detta år.

Rolf Nilsson hade följt den utstakade planen exakt och lyckats att föra Tingsryd till Allsvenskan. ”Roffe” flyttade nu till Blekinge och lokalkonkurrenten Mörrum. Som ersättare kom Peter Lindström från Östersund och med sig tog han den lovande backen Björn Edén. Nya i laget var också veteranen Jeff Hällegard med elitserierutin från bland annat Djurgården, och Andrei Matitsyn, en landslagsman som ska spela VM i Finland för Lettland som spelar i samma grupp som Sverige. Säsongsinledningen var en besvikelse för supportrarna och nyförvärven, med undantag för Björn Edén som klarade sig bra trots sin orutin, motsvarande inte riktigt förväntningarna. Tingsryd slutade först på femte plats i grundserien och fick börja vårsäsongen på en tredje plats med fem bonuspoäng. Under vårsäsongen förbättrades både hela lagets och nyförvärvens spelkvalitet. Tingsryd visade att man var seriens bästa lag och knep förstaplatsen före Västervik som tog den andra Play Off-platsen. I Play Off 1 ställdes TAIF mot Grums från den västra division 1-serien och man vann tämligen enkelt med 2-0 i matcher. I andra rundans första match, borta mot Mora, blev det tvärstopp och underläge med 5-0 efter halva matchen. Mora vann till slut med 5-3 men i returen i Dackehallen blev det hårdare. Tingsryd dominerade spelet under stora delar av matchen men hade svårt att göra mål. Med bara två minuter kvar så kvitterade Jeff Hällegard Moras 2-1 ledning, läckert framspelad av Andrei Matitsyn. Tyvärr så avgjorde Mora i Sudden Death på sitt första skott i förlängningsperioden. Då hade TAIF dominerat spelet och radat upp målchanser. Säsongen var i och med förlusten avslutad för Tingsryds del.

Text från 1997 av Henrik Paulsson & Daniel Ryman