Presentation

Det är med stolthet och hjärta som vi presenterar TAIF. Klubben startade redan 1923 och sedan dess har engagemanget vuxit sig starkare och starkare i den lilla orten Tingsryd i Småland.

Mycket har, under alla dessa år, skett med vår förening – många timmar har lagts ner ideellt och insatserna från medlemmar och supportrar är det som gör att vi än idag lever, växer och når framgångar.

Utan alla de insatser som sker i det tysta vardagsarbetet skulle vår förening inte finnas i dag. Klubben präglas av ledorden stolthet, hjärta och tradition och dessa tre är något som tydligt genomsyrar all vår verksamhet. En liten ort som Tingsryd blomstrar med klubbens framgångar och stoltheten vet inga gränser.

Historik

Tingsryds AIF har en lång och stolt historia. Vi har tidigare presenterat historiskt material på TAIF: s hemsida, men vid de senaste designförändringarna har materialet försvunnit från sidan. Nu är det dags att få fram historien i rampljuset igen så här är föreningens hela 90-åriga historia!

Det var så här det började!

År 1923 bildades föreningen TAIF men man körde inte igång med hockeyn direkt utan mjukstartade med fotboll och anordnade också ett terränglopp i stil med dagens Väckelsångslopp. Problemet med fotbollsplan löste man genom att ingå i ett avtal med en bonde, som även i fortsättningen skulle ha tillgång till ”ängen” för bete. Detta ledde i sin tur till att fotbollsspelarna ibland fick jaga bort kreatur från planen innan spelet kunde börja.

TAIF:s färger har inte alltid varit vitt och grönt, utan 1931 spelade man fotboll i svarta tröjor med vit krage och manschett. Till en början fanns det två fotbollsföreningar i Tingsryd, nämligen Djuramåla IF och TAIF. År 1940 upplöstes Djuramåla IF som förening och blev en del av TAIF.

År 1945-46 startade hockeyn i Tingsryd, dessförinnan hade det spelats lite bandy på sjön Tiken. Den man som införde hockeyn till Tingsryd var Arne Sjökvist från Sundsvall, där hockeyn redan fått fäste som sport. Tillsammans med Nils Hultgren organiserade han Tingsryd IK de första åren, innan man gick upp i TAIF 1948. Tre personer som kan nämnas i samband med dåvarande TAIF-styrelsen är Gustav Nilsson, Lennart Karlsson och Hugo Sköld, som alla tre hade en stor del i att ishockeyn blev en TAIF angelägenhet den 1 maj 1948.

Första året med TAIF blev en succé och man vann serien sensationellt över Växjö. Sensationen bekräftades, när det visade sig att man inte skulle få några plaketter, eftersom dessa redan blivit skickade till Växjö. Detta ledde till att Tingsryd inte fick sina plaketter förrän de hotade med att ringa Svenska Ishockey Förbundet (SIF).

Den första hockeyrinken låg i nuvarande folkets park (i utkanten av Tingsryd). Detta gjorde det besvärligt med ombytet som fick ske ca 2 km från platsen i en skola, vilket ledde till att laget fick ta taxi till rinken varje träning och match. Den andra rinken lades vid skolan och därmed löstes ombytesproblemen.

Den tredje rinken låg på samma plats som dagens Nelson Garden Arena. Historien bakom den tredje rinken är att Tingsryds dåvarande ordförande Ragnar Sandberg (omkom i bilolycka 1969 och ersattes av Gunnar Jonasson) hade läst i tidningen om att Glimma hade fått en konstfrusen bana och efter Ragnars tal med tonen ”kan Glimma så kan vi” fick man ett enhälligt beslut om att en konstfrusen rink skulle byggas.

Den 25:e november 1961 var rinken klar och man spelade invigningsmatch mot Taberg (då ett storlag).För att locka fler intresserade bjöd man in Sven Tumba för att spela med värdlaget och även hålla i invigningsceremonin. I samband med denna lanserades en ny hjälm (SPAPS), som var gjord på Hammarplast i Tingsryd. Hjälmen delades ut till alla aktiva och utdelningen sköttes av Sven Tumba, under stort jubel, vilken med hjälp av sin klubba kastade hjälmen till spelarna, som fick agera målvakt för en kort sekund (utdelningen gick mycket snabbare än befarat).

På uppvärmningen hade Tumba ett krav. Det var att få spela i samma kedja som ”den lille snabbe killen”, som han uttryckte det. Den lille killen var Egon ”Pelle” Lindberg som under mycket lång tid var aktiv inom klubben som A-lagets massör. Matchen förlorades med 7-1.

Den första serien på den konstfrusna isen vann man mycket tack vare en dålig vinter, vilket ledde till att de andra lagen inte kunde träna efter jul p.g.a. is brist. Nästan alla seriens matcher efter juluppehållet spelades därför i Tingsryd, eftersom de var det enda laget med konstfrusen bana.

1960-talet

1959-60

Växjö var suveräna i serien och förlorade bara en match. Tingsryd kom tvåa med sju segrar och tre förluster, men fick rejält med stryk mot Växjö, som vann mötena med 6-1 respektive 10-2. I laget återfanns förut nämnde Egon Lindberg.

1960-61

Tingsryd gör en ny bra säsong och hamnar återigen på andra plats med 12 poäng. Alvesta vinner serien på 18 poäng. I skytteligan hamnar Björn Haglund från Tingsryd på andra plats med 15 mål.

1961-62

Tingsryd hade fått en nyinvigd konstisbana, vilket medförde att man kunde locka till sig spelare utifrån. Detta gjorde att man till slut kunde vinna div III serien (se förhistorian för detaljer). TAIF var en överlägsen seriesegrare med endast en förlust i matchen mot Väckelsång. Samma år vann en spelare från Tingsryd skytteligan, nämligen Roland Jansson som var spelande tränare och ursprungligen från Alvesta.

1962-63

Tingsryds första säsong i div II södra B slutade med en 9:e plats (näst sist) och fem hopskrapade poäng. Därmed åkte de ner till div III igen.

1963-64 

Mycket tack vare Kiruna-trion Dick Sjöberg, Bengt Karlsson och Kalle Sundberg kunde Tingsryd återigen vinna div III. Man vann serien på ett övertygande sätt med endast en förlust, samtidigt som Kalle och Dick dominerade skytteligan i serien på 41 respektive 34 mål.

1964-65

Tingsryd andra säsong i div II södra B slutade med en andra plats efter Öster. Kalle Sundberg kom tvåa i skytteligan på sina 24 mål. Vann gjorde Åke Ryman från Skillingaryd (26 mål) vilken 2,5 år senare värvades till Tingsryd tillsammans med sin yngre bror Johnny Ryman. Han gjorde 16 mål säsongen 64-65 som 17 åring.

1965-66

Tingsryd hade tagit över som Smålands storklubb nummer ett, vilket man bevisade denna säsong. TAIF kom tvåa i serien efter Rögle och man slog bland annat det förra allsvenska laget Öster med hela 16-0! Stig-Olof Zetterberg var poängkung med hela 37 fullträffar på 22 spelade matcher.

1966-67

”Ja, så har Tingsryds AIF:s ishockeylag nått sitt stora mål som man så länge och hårt har kämpat för, nämligen Allsvenskan. Efter det att det glädjande budskapet från Färjestad-matchen, att Tingsryd vunnit med 6-4, nått Tingsryd på söndagskvällen, blev givetvis detta det stora samtalsämnet i köpingen. Vi såg bl. a. några lysande raketer som sköts upp under kvällens lopp” (Utdrag ur Smålandsposten, mån 6 mars, -67)

1967-68

Premiärsäsongen i Allsvenskan för TAIF kunde ha börjat bättre. Första segern kom inte förrän i den 12:e omgången, då Rögle bortabesegrades med 9-8 efter underläge med 6-8. Första hemmapoängen kom två omgångar senare via 4-4 mot Färjestad. Säsongen innehöll många uddamålsförluster och Tingsryd kom sist i serien på 4 poäng. Därmed åkte de ned i div II igen.

1968-69

Den andra divisionen visade sig vara en transportsträcka för Tingsryd där de inte förlorade en enda match(!). Därefter tog de sig åter till högsta serien genom att vinna fem av sex matcher i Kvalserien.

1969-70

Tingsryds andra försök att etablera sig som en allsvensk klubb lyckades bättre än det första. Trots en dålig inledning med två raka förluster, kunde man klättra uppåt i tabellen och hade chansen att nå slutspel. I näst sista omgången besegrades Leksand inför 4081 åskådare i den första matchen i den nyinvigda Dackehallen. Men i den sista och avgörande matchen förlorade man mot antagonisten Nybro, samtidigt som Frölunda vann mot serieledande AIK. Detta gjorde att TAIF fick spela i nedflyttningsserien där man bara tappade en poäng och höll sig kvar i ettan. Under säsongen fick de både tingsrydsspelarna Kenneth Ekman och Åke Ryman chansen i Vikingarna, det svenska B-landslaget.

1970-talet

1970-71

Säsongen inleddes bättre än de två föregående i högsta serien och Tingsryd låg på andra plats efter 4 omgångar. Laget slutade på en sjätte plats med 12 poäng efter 14 omgångar. I nedflyttningsserien slutade Tingsryd tvåa efter Västerås, vilket betydde fortsatt spel i högsta serien. Vikingarna spelade en landskamp mot Sovjet B i Dackehallen med tre spelare ifrån Tingsryd i det svenska laget: målvakten Christer Andersson, backen Kenneth Ekman och forwarden Benny Runesson. Både Christer och Kenneth var med i A-landslagets OS-trupp.

1971-72

Tingsryd startade serien med två storförluster, men kom sedan igång bättre. Efter elva omgångar hade man häng på slutspelslagen och låg femma, bara två poäng efter AIK. Men TAIF tog inte en enda poäng på de tre sista omgångarna och slutade på femte plats, distanserat av AIK på fjärde med åtta poäng. I nedflyttningsserien var TAIF i praktiken klara för div I nästa säsong redan i den fjärde omgången. Tingsryds genomgående bästa spelare under säsongen var poängkungarna Berndt Karlsson och Benny Runesson. Landslagsmålvakten Christer Andersson och landslagsbacken Kenneth Ekman var som vanligt dominerande i defensiven.

1972-73

Tingsryd fick en knackig inledning av serien, och kämpade på i bottenträsket. Laget ryckte upp sig en aning på slutet och slutade på sjunde plats i en jämn serie och hade bara tre poäng upp till en slutspelsplats. I Nedflyttningsserien märktes Roger Waldemar som Allsvenskans yngste spelare, endast 17 år gammal. Han gjorde bland annat två mål och var bäst på plan mot Mora. Tingsryd tog hem den serien och även juniorlaget vann sin serie, den Allsvenska juniorserien.

1973-74

TAIF inledde starkt med 8-1 mot nykomlingen Örebro, men laget blev tidigt distanserat av topplagen. En hyfsad avslutning gav totalt nio poäng och en sjätte plats i den södra serien. I den nybildade kvalificeringsserien ingick åtta lag från hela Sverige. I den slutade Tingsryd på fjärde plats och fick därmed förnyat kontrakt. Juniorlaget gjorde en utmärkt säsong och slutade trea i SM.

1974-75 

I andra matchen borta mot Djurgården drabbades Tingsryd av dubbel olycka: förlust med 12-5 plus att alla spelarna utom tre drabbades av ”ryska magsjukan”, som de hade dragit på sig under ett träningsläger i Ryssland. På grund av magsjukan fick nästföljande match flyttas fram. Denna säsong var förberedande för den nya Elitserien, som skulle startas nästa säsong. Division 1 var en rikstäckande serie med 16 medverkande lag. TAIF slutade på 14:e plats och fick spela i nya division 1- serien nästföljande säsong. Juniorerna förbättrade resultatet ifrån fjolåret och tog SM-silver.

1975-76

I den nya division 1 södra gick fyra lag till Play Off tillsammans med fyra lag från var och en av de andra division 1 serierna: östra, västra och norra. Fyra lag från Play Off gick till Kvalserien och de två första i den serien gick till Elitserien nästa år. Tingsryd dominerade serien och krossade till exempel Troja med hela 13-0. TAIF slutade på 40 poäng efter 19 segrar, 2 oavgjorda och endast en förlust. Målskillnaden 162-68 talar sitt tydliga språk. Tyvärr så åkte TAIF sensationellt ur i den första Play Off-rundan mot Nacka efter resultaten 1-1 och 3-4. Bengt-Göran ”Mysing Karlsson” och Johnny Ryman var Tingsryds bästa poängplockare och kom etta och fyra i seriens poängliga med 44 respektive 37 poäng.

1976-77

Tingsryd hängde med i toppen under hela säsongen, de låg som sämst tvåa där de också hamnade till slut, en poäng efter HV71. Tingsryd bröt HV71:s svit på 43 seriematcher i rad utan förlust, genom att besegra dem med 6-4 i Rosenlundshallen. I första Play Off-rundan besegrades Almtuna, men i andra rundan blev det stopp mot storfavoriten Djurgården efter 1-2 och 2-3. Knappt 5000 personer såg säsongen sista match.

1977-78

Inför säsongen 77-78 värvades Timo Lahtinen, nu aktiv som tränare, från det italienska laget Val Gardena. TAIF började bra och gick upp i ledningen efter ett tag och växlade topplaceringen med HV71. Tingsryd vann tillslut serien, fyra poäng före HV71. DM vann Tingsryd som vanligt. I Play Off kunde Väsby besegras men sen tog det stopp mot Huddinge. 30-årige Johnny Ryman fick en nytändning och gjorde en toppsäsong och drog samtidigt med sig ynglingen Stefan Pettersson, vilken fick sitt genombrott.

1978-79

För första gången efter serieomläggningen missade TAIF Play Off. Istället misslyckades man helt och kom inte bättre än sjua. Kjell Samuelsson gjorde en bra säsong men han vann också seriens utvisningsliga med 67 ihopsamlade minuter. ”Tadde” Niedomysl vann den interna poängligan på 25 poäng (19 mål+6 assist). HV71 kom tvåa i serien och tog sedan steget upp i Elitserien.

1979-80

Inför denna säsong blev Tingsryd av med några verkliga profiler, bland annat Bengt-Göran ”Mysing” Karlsson, Sören Gunnarsson och Timo Saari. Även om Christer Andersson ställde upp ett år till och Johnny Ryman gjorde comeback, fick den nya yngre generationen ta ett större ansvar. Tingsryd klättrade en placering jämfört med fjolåret och slutade sexa. Tadeuz Niedomysl gjorde en kanonsäsong och kom tvåa i seriens totala poängliga med 38 poäng fördelat på 28 mål och 10 målgivande passningar.

1980-talet

1980-81

Tingsryd vaknade till liv igen efter två tunga år och kom på 2:a plats i div 1 södra. Tingsryd hade värvat nytt, bland annat Torgny Bendelin, vilken 13 år senare kom att föra TAIF tillbaka till divison 1 som tränare. Tingsryd komponerade en första femma som gjorde 93 av lagets 166 mål i serien. Bäst lyckades Anders Jacobsson med 54 poäng (25 mål + 29 ass). I play off blev det respass direkt mot Örebro som vann i två raka matcher.

1981-82

Superfemman från fjolåret var intakt och gjorde även i år massor av poäng. Tyvärr skadade sig Roger Waldemar i slutskedet av serien och kunde därmed inte vara med i Play Off. Tingsryd gjorde en ny bra säsong och gav bl a HV71 den ena av deras två förluster genom 6-4 i Dackehallen. TAIF slutade trea i söderettan och var klara för Play Off. Trots seger hemma mot Bofors med 7-3 i första matchen, förlorade TAIF i Play Off 1 med 2-1 i matcher.

1982-83

Inför denna säsong var det dags för serieomläggning igen. De två bästa lagen ifrån varje division 1 serie skulle bilda en Allsvenska efter jul. Serien blev en succé, inte minst publikmässigt sett. Tingsryd lyckades ta sig till allsvenskan efter en säker andra plats bakom de överlägsna HV71. Tingsryd, med det nya tränarparet ”Mysing” Karlsson och Kenneth Ekman, siktade på en fjärde plats, men höjde målsättningen till Allsvenskan efter hand . På den tiden var lagen från de Norra och Östra div 1 serierna av högre klass än de andra. Det fick TAIF känna på och de tog endast fyra poäng och hamnade på åttonde och sista plats.

1983-84

Inför säsongen 83-84 fick TAIF släppa ifrån sig sin jätteback Kjell Samuelsson till Leksand. Som ersättning kom amerikanen George King, som fick mycket istid. Tingsryd fick en bra start på säsongen frånsett förlusten i premiären mot Troja. TAIF hade bland annat en svit på sex förlustfria matcher. Efter dubbla förluster mot HV71 så tog HV den allsvenska platsen. TAIF slutade fyra före jul och tvåa i vårserien, vilket innebar Play Off. I Play Off åkteman ut direkt mot Örebro med 0-2 i matcher.

1984-85 

Tingsryd slapp HV71, som flyttades till den östra serien, men fick Västra Frölunda som trillat ur Elitserien. En av Tingsryds stora spelare Tadeuz Niedomysl gjorde sin sista säsong. I första matchen mot AIK spelade ”Tadde” inför 5500 åskådare i Dackehallen. I sin avskedsmatch mot bottenlaget KBA-67 kom det bara 116 personer för att se Tingsryd förlora med 6-7. ”Tadde” kom tvåa i seriens poängliga med 47 poäng. TAIF kom sexa i höstens serie och trea i vår-serien, vilket innebar att det inte blev något kvalspel denna säsong.

1985-86

Tingsryd gjorde sin sämsta säsong sedan tidigt 60-tal. Man kom åtta i grundserien och inför sista omgången i fortsättningsserien, låg TAIF på sjunde plats, det vill säga kvalplats ner till division 2. Allt hängde på matchen mot Nybro, som vanns med 9-6 och det var förre Tingsrydsspelaren Per Lehtonen som blev matchvinnare i Nybro. Tingsryd klarade kvalet genom att komma tvåa, en poäng före Karlskrona. TAIF fick alltså behålla sin division 1 plats.

1986-87

Tingsryd kom på sista plats i höstserien och läget såg mörkt ut. Men efter julhelgen gjorde laget en uppryckning och klarade sig kvar i division 1 och tog en femte plats genom att besegra Mörrum med 6-4 i den sista och avgörande matchen. Mikael Sparf och Anders Jacobsson blev bästa poängplockare med 28 respektive 27 poäng. I övrigt kan noteras att den då 19-årige Jonas Gabrielsson, senare lagkapten under flera år i TAIF, gjorde sin första ordinarie säsong i A-laget och spelade alla de 32 matcherna.

1987-88

Samtalsämnet efter denna säsong var skandalmatchen mellan Malmö och Karlskrona som slutat 20-3 (!) för Malmö. Denna seger medförde att Malmö kom till play off istället för Troja. Från Trojas håll sa man att Karlskrona hade lagt sig för att hämnas på en Trojaprotest mot en straff, när de förlorat mot blekingelaget med 6-5. För Tingsryds del var detta ingen toppsäsong, man kom näst sist i grundserien och i fortsättningsserien kom man tredje sist och det var enbart tack vare ett bra hemmaspel, som man klarade sig från en kvalplats.

1988-89

De hårdsatsande föreningarna V Frölunda, Rögle BK och Malmö IF med byggherren Percy Nilsson i spetsen dominerade söderettan. V Frölunda tog sedan steget upp i elitserien. För Tingsryds del blev det den sämsta säsongen i föreningens historia och under grundserien blev det inte en enda seger. I fortsättningsserien blev det två segrar innan mötet mot Malmö IF, som TAIF var tvungen att vinna för att ta kvalplatsen från Nybro. Trots att den blott 19 årige Mattias Elm storspelade i målet, förlorade TAIF med 3-1 och Tingsryd åkte därmed ner i div II. Det var 27 år sedan TAIF spelade på en så låg nivå…

1989-90

Tingsryd gjorde en ny katastrofsäsong och var otroligt nära att halka rakt igenom tvåan ner till div III. Tingsryd vann kampen i sista stund och kom en poäng före Alvesta och slutade på en åttonde plats. Alvestas poängkung var Johan Lindbom, senare landslags- och NHL-meriterad forward i HV71. Tingsryd hade förlorat Walter Mingotti till KRIF där han öste in mål. I Tingsrydlägret förstod man att något måste göras för att hindra raset.

1990-talet

1990-91

Vändningen!! Den nye tränaren och före detta tingsrydspelaren Torgny Bendelin, som nu kom från Vita Hästen, gjorde en kraftig föryngring av laget och blåste nytt liv i föreningen. De spelare som inte ville satsa fick stiga åt sidan för yngre förmågor som var beredda att genomgå Bendelins stenhårda träningsprogram. Tingsryd fräschade även upp sitt yttre med nya, snygga dräkter och med den nya Tigersymbolen. Tingsryd hamnade till slut i mitten av tabellen men med bara sju poäng upp till förstaplatsen. Tingsryd kallade tillbaka några av sina före detta spelare t.ex. Mikael Sparf, Johan Clarberg och Patrick Engrup, samtidigt som de värvade bl a Ed Krayer, Mats Karlsson och Ulf Clang.

1991-92

Den hårda träningen började ge resultat och Tingsryd överraskade många genom att bli trea i serien och gå till Play Off med sitt väldigt unga lag. Framåt handlade det mycket om ett kanadensiskt nyförvärv från Kallinge/Ronneby IF, Darren Treloar som gjorde 39 poäng på 34 matcher. Ett bevis på att ungdomssatsningen börjat ge resultat var att junioren Per Carlsson kom trea i den interna poängligan genom att göra 31 poäng på 35 matcher. Bakåt handlade det mycket om den mycket duktige målvakten Mattias Elm, men också om den hårdskjutande backen Jonas Gabrielsson. Båda är fostrade inom TAIF:s ungdomsverksamhet. I Play Off fick Tingsryd möta segraren från division II södra B och gav dem en bra match. Det krävdes ett tredje och avgörande möte som dock Lejonen från Linköping vann med 3-1.

1992-93

Säsongen 1992-93 var säsongen då allt hårt slit till slut betalade sig. Efter en helt otrolig höstsäsong där man tappade endast 4 av 36 möjliga poäng, följde en vårsäsong som dock inte var lika stark. När fem omgångar återstod var försprånget till tvåan endast en poäng. I sluttabellen var differensen dock tre ”pinnar” och Tingsryd hade för första gången på 15 år vunnit en serie. I kvalserien öppnade Tingsryd starkt, slutade på en andra plats i kvalserien och gick därmed upp i division I södra tillsammans med ettan Linköping. Två spelare som höjde sig över mängden var transatlanterna Larry Pilut och Darren Treloar som i folkmun kallades för Humle och Dumle. De två tillsammans skrapade ihop 109 poäng, Larry 56 och Darren 53. Därmed kom de på andra respektive tredje plats i seriens poängliga.

1993-94

Första året i division I genomförde Tingsryd med en ny tränare, Rolf Nilsson från Osby. Torgny Bendelin hade lyckats med sitt uppdrag och tog över AIK för att föra dem tillbaka till Elitserien igen. Målvakten Johan Clarberg valde att lägga plocken på hyllan och efterträdde Bengt-Göran ”Mysing” Karlsson som andretränare. Tingsryd hängde bra med och hade poängchans i varje match och slutade sexa i grundserien. Larry Pilut vann poängligan med 36 poäng (12 mål + 24 assist) före en Troja-trio, med bland annat Stefan Nilsson som senare spelade i Färjestad. I fortsättningsserien efter jul, storspelade Mattas Elm i målet och Tingsryd tog sig till Play Off genom en andraplats efter Pantern från Malmö. Tingsryd förlorade första matchen i Play Off mot Uppsala men vände i den andra och Per Kellman, nyförvärvet från Karlskrona, sköt det avgörande målet i sudden death. I play Off 2 blev det två uddamålsförluster mot Vita Hästen från Norrköping och säsongen var över.

1994-95

Inför det andra året i division I under Rolf Nilsons ledning hade Tingsryd värvat backarna, Jari Järvinen från Finland och Björn Nord, tillbaka från Karlskrona. På forwardssidan kom Mikael Svensson, som spelade i TAIF som junior, från Husum och Osbys poängkung, den lovande liraren Johan Arvidsson. Bland dem som försvann, kan Per Lehtonen nämnas, han gick till Nybro, där han har spelat tidigare, efter många år i TAIF-dressen. Tingsryd inledde serien mycket starkt och var i ledning när halva serien var spelad. Tingsryd vann och vann, men mot topplagen Troja och Vita Hästen gick det sämre, man tog bara en av åtta möjliga poäng i de fyra mötena. Detta gjorde att lagen från Ljungby och Norrköping kunde ta de Allsvenska platserna. Tingsryd vann fortsättningsserien, tätt följda av Pantern och Mariestad. I första Play Off-rundan avklarades Nyköping med 2-0 i matcher. Sedan väntade Huddinge, som var nära att gå till elitserien året innan. De hade bland annat blivande landslagsspelarna Jan Mertzig och Niklas Falk i laget. Huddinge var förstås medias favoriter men TAIF skrällde och slog ut stockholmslaget i två raka segrar. I play Off tre tog det stopp mot ärkerivalen Troja som vann med 2-0 efter två jämna matcher.

1995-96

För första gången i historien lyckades Kronobergs län med att få med två lag till Allsvenskan, Troja och TAIF. Dessa lag beslagtog de två första platserna i tabellen ganska tidigt. Närmaste utmanare (på behörigt avstånd) var Linköping och Mariestad. Den Allsvenska platsen säkrades på hemmaplan mot Mariestad när Per Kellman med 15 sek kvar kunde slå in 3-2 pucken i öppen kasse. TAIF hade denna säsong gjort ett antal lyckade värvningar, framförallt Peter Jacobsson, som med sin elitserierutin var väldigt nyttig. Ett år senare spelade Peter i Färjestad som vann SM-slutspelet 1997 och Peter var en av lagets bästa spelare under slutspelet. I Allsvenskan saknades rutin och man drabbades av ett antal uddamålsförluster och halkade poängmässigt efter i tabellen. Det berodde kanske på att en av Tingsryds viktigaste spelare, Mattias Elm, var skadad under större delen av allsvenskan. Även om hans ersättare, Sören Pettersson, gjorde bra ifrån sig, saknades den säkerhet i försvaret man levt på under grundserien. TAIF tog nio poäng och hamnade på en nionde plats, vilket innebar att Tingsryd inte fick spela Play off detta år.

1996-97

Rolf Nilsson hade följt den utstakade planen exakt och lyckats att föra Tingsryd till Allsvenskan. ”Roffe” flyttade nu till Blekinge och lokalkonkurrenten Mörrum. Som ersättare kom Peter Lindström från Östersund och med sig tog han den lovande backen Björn Edén. Nya i laget var också veteranen Jeff Hällegard med elitserierutin från bland annat Djurgården, och Andrei Matitsyn, en landslagsman som skulle spela VM i Finland för Lettland, som spelar i samma grupp som Sverige. Säsongsinledningen var en besvikelse för supportrarna och nyförvärven, med undantag för Björn Edén som klarade sig bra trots sin orutin, motsvarande inte riktigt förväntningarna. Tingsryd slutade först på femte plats i grundserien och fick börja vårsäsongen på en tredje plats med fem bonuspoäng. Under vårsäsongen förbättrades både hela lagets och nyförvärvens spelkvalitet. Tingsryd visade att man var seriens bästa lag och knep förstaplatsen före Västervik, som tog den andra Play Off-platsen. I Play Off 1 ställdes TAIF mot Grums från den västra division 1-serien och man vann tämligen enkelt med 2-0 i matcher. I andra rundans första match, borta mot Mora, blev det tvärstopp och underläge med 5-0 efter halva matchen. Mora vann till slut med 5-3, men i returen i Dackehallen blev det hårdare. Tingsryd dominerade spelet under stora delar av matchen men hade svårt att göra mål. Med bara två minuter kvar kvitterade Jeff Hällegard Moras 2-1 ledning, läckert framspelad av Andrei Matitsyn. Tyvärr så avgjorde Mora i Sudden Death på sitt första skott i förlängningsperioden. Då hade TAIF dominerat spelet och radat upp målchanser. Säsongen var i och med förlusten avslutad för Tingsryds del.

1997-98

Säsongen 1997-98 blev inledningen på en ny tränarepok, när finländaren Pasi Mustonen, som numer får betraktas som en TAIF-legend, tog över jobbet att leda laget. Larry Pilut ledde förstakedjan med Anders Åkesson vid sin sida och som så ofta fanns en ung egen produkt som tredje länk. Den här säsongen var det Christian Jacobsson som till slut fick ett ordentligt genombrott och sköt hela 26 mål på 31 matcher.

I grundserien för division 1 södra slutade TAIF femma, medan Linköping och Troja gick till allsvenskan. I fortsättningsserien knep TAIF en säker andraplats, men blev utslagna i första rundan av Lidingö Hockey efter Tingsrydsseger hemma med 3-2, men förlust borta med 5-2.

1998-99

Så var det dags för den sista säsongen i gamla hederliga division 1 södra, som under många år haft 4×10 lag. Redan inför den här säsongen hade lagen reducerats till åtta lag per division 1-serie, totalt 32 lag. Nu skulle ytterligare åtta lag gallras bort, och de som klarade sig kvar, skulle få äran att spela i nya Södra eller Norra Allsvenskan säsongen 1999-2000.

I grundserien slutade TAIF femma och i fortsättningsserien blev det en tredje plats av sex lag. Trots sex segrar på tio matcher och hela +20 i målskillnad tvingades TAIF att spela kvalspel för att få spela i den nya allsvenskan nästa säsong. Kvalserien gick galant och slutade med en förstaplats för Tingsryd och smått galna 64-21 i målskillnad.

Efter hela sex säsonger som ung talang i TAIF: s A-lag så var det Fredrik Emwalls (född 1976) tur att blomma ut som radarpartner bredvid Larry Pilut. Larry vann som så ofta den interna poängligan, den här gången med 52 poäng fördelade på 18 mål och 24 assist. Emwall som aldrig tidigare ens gjort tio poäng på en säsong drog till med 42 poäng. (26+16). Emwall plockades upp av Linköping där han gjorde tio säsonger, nio av dem i elitserien. Sju år efter att Fredrik lämnade TAIF blev han dessutom landslagsman och spelade två raka VM-turneringar. 2006 vann Sverige VM-guld efter 4-0 mot Tjeckien i finalen, Fredrik satte själv 2-0.

I samband med årsmötet i maj 1999 så avgick ordföranden Gunnar Jonasson efter hela 30 år på ordförandeposten. Han efterträddes av Lars-Göran Ahl.

1999-2000

Så var det dags för den första säsongen i den nya Södra Allsvenskan som bildats utifrån gamla division 1 södra respektive västra. Lagen från den södra serien visade sig allmänt hålla en högre klass än de från den västra serien. Endast Mora, som kom tvåa, kunde bryta in, annars var det idel lag från den gamla söderserien i topp 6. Serien, som tidigare kallades Allsvenskan, fick nu byta namn till Superallsvenskan. Tingsryd missade platsen i Superallsvenskan mycket snöpligt i sista omgången, när Troja passerade och knep fjärdeplatsen.

Efter jul vann TAIF fortsättningsserien knappt före Oskarshamn och Bofors och fick möta Nyköping i Play Off, ett Nyköping som slutade femma i Superallsvenskan. TAIF vann hemmamötet inför 1927 åskådare med 5-1, men sedan var det slut på det roliga. Två klara förluster borta i Rosvallahallen och säsongen var över för Tingsryds del.

En spelare som många TAIF-supportrar säkert minns från säsongen, var den finländske backen Petri Kokko, som gjorde stor succé. Petri spelade sedan många år i SM-liiga, och gjorde också ett par säsonger i elitserien med Timrå. Petri har vid ett flertal tillfällen enligt rykten varit på väg tillbaka till Tingsryd, men så blev aldrig fallet.

 

2000-talet

2000-01

Inför den här säsongen hade, den på hockeyfronten sovande staden Växjö, börjat röra på sig. Växjö Lakers bildades tre år tidigare och hade som huvudsaklig strategi att värva spelare med koppling till Tingsryd. Christian Jacobsson, Marcus Andersson, Fredrik Persson och Johan Johansson gick alla från Tingsryds allsvenska lag till Växjös division 2-gäng. TAIF satsade dock vidare och bland annat återvände den egna produkten Henrik Andersson från Oskarshamn. Från Leksand hämtades juniorlandslagsmannen Pontus Petterström.

Tingsryd tog den fjärde och sista platsen till Superallsvenskan med minsta möjliga marginal före Oskarshamn. Väl där chockade lilla Tingsryd hela Hockey-Sverige med fantastiska resultat. Tingsryd hade ett publiksnitt på nästan 3000 personer i de sju hemmamatcherna och var oerhört nära att ta sig direkt till kvalserien till elitserien. Linköping, med Fredrik Emwall i laget, tog istället hand om den platsen genom att vinna det avgörande mötet i Linköping. TAIF ledde matchen tre gånger men LHC kvitterade tre gånger om och vann till slut på straffar. Linköping gick sedan upp i elitserien medan TAIF istället snart skulle vara nere i division 1 igen. Säsongen avslutades med 1-2 i matcher mot Mora i Play Off. Backen Bjarne Hurtig som TAIF hittade i division 2-laget Grästorp inför säsongen 99-00 växte till en riktig storback och skapade rubriker som senare gav honom en plats i elitserielaget Linköping.

 

 

2001-02

Upp som en sol, ner som en smetig pannkaka med lång bitter eftersmak. I januari 2002 genomfördes en razzia på föreningens kansli och för alla Tingsrydsanghängare blev detta en mycket svårt tid. TAIF misstänktes ha dolt bland annat spelarlöner för att undvika skatt och dömdes senare att betala dessa skatter i efterhand. Tre styrelseledamöter inklusive ordföranden avgick omedelbart och Sven-Åke Gustafsson tog över ordförandeklubban. De som återstod av styrelsen, tillsammans med övriga TAIF-anhängare, lyckades rädda föreningen ifrån konkurs med hårt arbete och olika räddningsaktioner för att samla in pengar.

Det sportsliga då? Pasi Mustonen hade lämpligt nog fått en mycket rutinerade efterträdare i Dan Hobér som hade otaliga säsonger som elittränare i främst Sverige och Schweiz bakom sig. I den turbulens som skapades på grund av den ekonomiska situationen var Hobér lugnet själv, i vilket fall utåt sett. När smällen kom var TAIF redan klara för Superallsvenskan, det blev en tredjeplats i grundserien till slut. Några spelare lämnade snart efter, men laget fortsatte att prestera mycket bra. Tingsryds publiksnitt i Superallsvenskan sjönk från 3000 säsongen före till nu 1700 personer. Ett stort tapp, men ändå ett bevis på att många ville se TAIF leva vidare. Laget presterade fortsatt bra och Superallsvenskan slutade med en fjärdeplats, där lag som Rögle BK och Skellefteå AIK kom efter Tingsryd i tabellen. I Play Off blev det dock tvärstopp då Troja/Ljungby vann i två raka matcher.

 

2002-03

För Tingsryds AIF var det dags att börja om på ruta ett och bygga från grunden. Som en del i detta tog Roger Waldemar över som huvudtränare. Roger hade då mångårig erfarenhet som tränare för lagets juniorer och som assisterande tränare till Pasi Mustonen och Dan Hobér.

Den allsvenska nämnden meddelande i maj att Tingsryds AIF skulle flyttas ned till division 1, föreningen överklagade, men beslutet stod fast. Föreningen var mitt uppe i lagbygget när beskedet kom, men de flesta av spelarna som redan skrivit kontrakt valde att stanna trots nedflyttningen. På årsmötet i september valdes en ny styrelse och Berthold Eriksson blev ny ordförande i TAIF.

Den som förväntat sig fritt fall för Tingsryds AIF efter den ekonomiska smällen och tvångsnedflyttning fick fel. Inte heller den som trodde att laget, som ändå innehöll massor av allsvensk rutin, skulle leka sig igenom serien fick rätt. I den för året 44 matcher långa grundserien blandade TAIF ömsom vin och ömsom vatten, men trots allt slutade TAIF på andra plats efter överlägsna Växjö. Detta innebar spel i en förkvalsserie mot allsvenskan, med Jonstorp, Mariestad och Skövde som motståndare. Tingsryd slutade tvåa även här vilket innebar att drömmen om att omedelbart återta den allsvenska platsen grusades. Föreningen fick kämpa vidare med att fortsatt rensa upp i ekonomin för en kontrollerad satsning framåt.

 

2003-04

På årsmötet i juni valdes Tommy Palmér som ny ordförande. Efter tre säsonger i Nybro kom Lenny Eriksson till Tingsryd och anställdes som ny huvudtränare medan Roger Waldemar blev assisterande tränare. Grundserien slutade med serieseger! TAIF var tätt följda av Borås en poäng efter och Skövde två poäng efter. Under hösten passerade två legendarer i TAIF varsin milstolpe. Anders Åkesson gjorde sin 500: e match medan Larry Pilut passerade 600 poäng fördelat på 228 mål 376 assist så långt, vilket var ett i snitt 1,27 poäng per match. Dessa båda herrar var dessutom, som så många gånger förr, överlägsna i den interna poängligan. Trea i densamma kom den blott 17-årige talangen från Väckelsång, Niklas Olausson.

Borås, Tranås, Tyringe och Tingsryd lottades sedan i förkvalserie A mot allsvenskan. I ett märkligt serieupplägg tvingas alltså TAIF att spela förkval mot samma lag som de redan mött flera gånger under säsongen. I en sex matcher kort serie faller TAIF på målsnöret, där Borås får fördelen att i sista omgången få avgörandet på hemmaplan, vilket de också gör genom att vinna med 3-2.

 

2004-05

Lenny Eriksson valde att inte fortsätta och istället tog TAIF in finlandssvenske tränaren Staffan Nykvist från Vasa i Österbotten. I spelartruppen var det väldigt många som valde att fortsätta i föreningen. Bland de nya spelare som ändå kom in, märks målvakten Viktor Fasth som ersatte Kenth Elfsberg. Viktor var en talang som redan i unga år hade drabbats av skadeproblem, men TAIF trodde mycket på Fasth, som kom till Tingsryd efter två säsonger i Tvåstad Cobras. Under denna säsong överglänstes ändå Viktor av den egna produkten Oskar Fransson.

Borås HC och Tingsryds AIF fortsatte att dominera i “söderettan”. Detta år vann Borås ganska klart med TAIF som lika klar tvåa. För tredje året i rad åkte TAIF ut i förkvalet, men den här säsongen var det aldrig riktigt nära. Borås vann igen, medan TAIF slutade på fjärde och sista plats med sju inspelade poäng på sex matcher. Niklas Olausson hade en lysande säsong med 21 mål och 26 assist på 35 matcher. I och med detta var Niklas förlorad för TAIF när han skrev på för allsvenska Nyköping till säsongen 05/06.

 

2005/2006

I nybildade Division 1 F trivdes Tingsryd likt en bonde på sin åker, och vann serien, en poäng före IK Pantern. Detta mycket tack vare Daniel Brasa,r som under sin sista säsong i laget fick en riktig energikick och blev poängbäst i laget.

Vad som såg ut att att kunna bli en riktig rolig vårsäsong, blev istället en duktigt bortryckt plastmatta under skridskorna på så väl spelare som supportrar. I playoffspelet tog nämligen en av de kommande årens värsta rivaliteter form, när man helt abrubt blev utslagna av Örebro i den avgörande match nummer tre.

Efter denna säsong lämnade spelare laget, ensäsongaren Niklas Fogström (nu mer Luleå) och något mer trogna Daniel Levin, precis som legendsönerna Johan Niedomysl och Niklas Waldemar. En annan var Sebastian Arvidsson, som fick sitt riktiga genombrott detta år, vilken valde att gå till Växjö Lakers, med vilka han dock redan under försäsongen bröt sitt kontrakt. En som gjorde sin debut i A-laget var en viss Simon Stark.

 

2006/2007

Säsongen började inget vidare och det såg faktiskt ut som att Tingsryd skulle missa allettan. Men, i december vände man på sin då ruskigt dåliga tillagade stek, och när nyförvärven och kedjekamraterna Mattias Persson, Linus Näsström och David Jonsson kom igång på riktigt gick det bättre. I serien slutade man trea, i allettan etta och via playoffseger hamnade man i kvalserien till allsvenskan. Med en match kvar att spela, den mot Väsby, hade man allt i egna händer. Seger och avancemanget var klart. Och vilket sagoslut det höll på att bli. Larry Pilut, som efter 15 säsonger i föreningen klargjort att detta skulle bli hans sista, gjorde 1–0 till åskådarnas högljudda förtjusning. Närmare avancemang än så kom man dock inte då det i slutändan blev en 5–2-förlust.

Förutom Larry lämnar även målvakten Viktor Fasth laget.

Denna säsongen var det annars ovanligt många spelare på tryoutkontrakt och lån som gjorde sig påminda. Henrik Blomqvist gjorde en ordentlig succé under sina fyra matcher i laget. Och trots brist på både framgång och skönspel hos de grönvita, kan Ben Mannys gästspel diskuteras bland fans än idag. Kanske kommer de mest inbitna även ihåg galningen André Selander, vars ögon lyste lika röda som Blomqvists handskar när han fick korn på någon att våldföra sig på.

 

2007/2008

Detta var säsongen när Simon Stark fick sin första lekkamrat i Henrik Bankelius och när annars bortglömda backen Fredrik Ljudén gjorde en enda minnesvärd insats, då han i slutet av ett smålandsderby mellan Tingsryd och Troja pangade in 2–1 med ett slagskott direkt efter en tekning och avgjorde matchen.

Det var också säsongen som Christoffer Björklund gjorde debut och succé i Tingsryd, då Christoffer Karlsson fick säsongen förstörd när en puck letade sig under visiret och krossade hans okben, och då Oliver Ekman-Larsson gjorde sina än så länge enda matcher i A-laget.

Detta är det mest minnesvärda med säsongen 07/08, då det rent spelmässigt var ett riktigt bottennapp. I grundserien slutade man trea och tog sig till allettan, men där tog det stopp. Åter igen var det Örebro som agerade dörrstopp, när de snodde åt sig den sista playoffplatsen, mitt framför näsan på Tingsryd.

Poängbäst i laget blev nyförvärvet Henrik Andersson, något han var tänkt att få chansen bli även nästa säsong, men…

 

2008/2009

Under en träningsmatch mot Karlskrona kommer Henrik Andersson fel in i en tackling, något som först säsonger senare ska visa sig ha förstört hans karriär som hockeyspelare.

Ett hårt bakslag för både honom och Tingsryd, men under nye tränaren Mikael Tisells ledning reste man sig och vann så väl grundserien som allettan samt playoffmatchen mot Nyköping, innan man åter igen står i kvalserien till allsvenskan. Högst bidragande till detta var spelare som David Jonsson, som blev poängbäst i laget, Fredrik Hansson, ny för året och den slutliga länken i kedjan med honom själv, Stark och Bankelius. Nye backen Robin Jacobsson var en annan.

Men i kvalserien blev resan inte alls lika smidig som den under hösten, och då antalet lag i allsvenskan skulle minskas till kommande säsong, vilket bara gav ett lag chansen att avancera, kom detta högst olämpligt. Med bara bortamatchen mot Asplöven kvar var seger ett måste, en uppgift som skulle visa sig var svår. Och för tredje gången på fyra år var Örebro laget som hamnade precis före Tingsryd och tog steget upp.

 

2009/2010

Det finns mycket att skriva om den här säsongen, men allt annat faller åt sidan jämfört med det faktum att Tingsryd, den 11 april 2010, spelade upp sig till själva till hockeyallsvenskan genom att på bortaplan slå Sundsvall med 4–3.

Även om laginsatsen går före allt annat, pekar antagligen nio av tio supportrar på en och samma spelare som anledningen till att avancemanget blev ett faktum, Matt Davidson. Utan att överdriva, en av föreningens absolut mest älskade spelare genom alla tider, trots att han bara kom att representera laget under två säsonger.

Säsongen innehöll även en av de största bragdmatcher ett Tingsrydslag någonsin åstadkommit, vädningen mot Vita Hästan i playoffmatch nummer tre, där Fredrik Hansson avgjorde med sitt 5–4-mål på övertid.

Innan detta hade laget också gått helt obesegrade efter full tid genom grundserien.

Annat värt att uppmärksamma är att Tingsrydssonen Christian Jacobsson återvände till laget, och det var även han som satte 4–3 i tomt mål uppe mot Sundsvall.

Ändå har inte den spelare som mer än någon annan förtjänar ett omnämnande, fått det förrän nu. Denna säsong blev nämligen legenden Anders Åkessons sista i Tingsryd, då han efter hela 20 (!) säsonger i laget och efter att äntligen har fått vara med om att ta dem till allsvenskan igen, valde att lägga skridskorna på hyllan.

 

2010-talet

 

2010/2011

Tillbaka i hockeyallsvenskan igen, slog Tingsryd på stora trumman och värvade in den rutinerade finntrion Teemu Elomo, Jari Kauppila och Tom Koivisto. Janos Vas och Jan Öberg var andra storspelare som skulle vara med och underrätta storverk.

Men även om deras poängskörd var hyfsad blev allt ett enda stort fiasko för både dem och för resten av laget, i vad som skulle bli en av de mest turbulenta säsongerna någonsin.

Efter elva omgångar hade man kammat hem två segrar, och tränaren Mikael Tisell ersattes utav Kari Rauhanen. Han blev dock inte speciellt långlivad i föreningen han heller, och snart var det Joakim Fagerwall som stod vid rodret istället. Även om han inte lyckades rädda laget från kvalserien, lyckades han hålla dem kvar i allsvenskan.

Med degraderingen egentligen klar, förlorade lika avancemangssäkra Karlskrona mot Huddinge, vilket räddade Tingsryd i och med deras 4–1-seger mot Troja.

 

2011/2012

Med spelare som Dustin Johner, Mark Santorelli, Michal Zajkowski och Richard Mueller (den skridskokvickaste tysk-kanadick som någonsin använt en suspensoar) ville man se till att förra säsongens hjärtattacksframkallande avslutning inte skulle upprepas.

Men, precis som säsongen innan, började det allt annat än lovande. Faktiskt började det om möjligt ännu sämre.

Efter nio spelade matcher hade man inte lyckats vinna en enda av dem. 3–2 viktorian mot Rögle på övertid i omgång tio var den första.

Efter detta vände turen och Tingsryd började spela allt bättre. Vid säsongens slut återfann de också sig själva precis över kvalstrecket, vilket gav allsvenskt spel även kommande säsong.

Efter sista matchen mot Troja tackade mycket omtyckta lagkaptenen Robin Jacobsson för sig, för spel i elitserielaget Luleå.

 

Text av  Henrik Paulsson,  Daniel Ryman samt Oskar Tinggren