1923 Bildades TAIF men man körde inte igång med hockeyn direkt utan mjukstartade med fotboll och man anordnade ett terränglopp i stil med dagens Väckelsångslopp. Problemet med fotbollsplan löste man genom att ingå i ett avtal med en bonde som även i fortsättningen skulle ha tillgång till "ängen" för bete. Detta ledde i sin tur till att fotbollsspelarna ibland fick jaga bort kreatur från planen innan man skulle börja spela.

TAIF:s färger har inte alltid varit vita och gröna utan 1931 så spelade man fotboll i svarta tröjor med vit krage och manschett. Till en början fanns det två fotbollsföreningar i Tingsryd nämligen Djuramåla IF och TAIF. 1940 upplöstes Djuramåla IF som förening och blev en del av TAIF. 

1945-46 startade så hockeyn i Tingsryd, dessförinnan hade det spelats lite bandy på sjön Tiken. Den man som införde hockeyn till Tingsryd var Arne Sjökvist från Sundsvall där hockeyn redan fått fäste som sport. Tillsammans med Nils Hultgren så organiserade han Tingsryd IK de första åren innan man blev uppslutna i TAIF 1948. Tre personer som kan nämnas i samband med dåvarande TAIF-styrelsen är Gustav Nilsson, Lennart Karlsson och Hugo Sköld som alla tre hade en stor del i att ishockeyn blev en TAIF angelägenhet den 1 maj 1948.

Första året med TAIF blev en succé och man vann serien sensationellt över Växjö. Sensationen bekräftades när det visade sig att de inte skulle få några plaketter eftersom de redan hade blivit skickade till Växjö. Detta ledde till att Tingsryd inte fick sina plaketter förrän de hotade med att ringa Svenska Ishockey Förbundet (SIF).
Den första hockeyrinken låg i nuvarande folkets park, det utsatta läget ( i utkanten av Tingsryd) gjorde det besvärligt med ombytet som fick ske ca 2 km från platsen i en skola . Detta ledde till att de fick ta taxi till rinken varje träning och match. Den andra rinken lades vid skolan och därmed löstes ombytesproblemen.

Den tredje rinken låg på samma plats som dagens Dackehall. Historien bakom den tredje rinken är att Tingsryds dåvarande ordförande Ragnar Sandberg (omkom i bilolycka 1969 och ersattes av Gunnar Jonasson) hade läst i tidningen om att Glimma hade fått en konstfrusen bana, efter det att Ragnars tal med tonen "kan Glimma så kan vi" så fick man ett enhälligt beslut om att en konstfrusen rink skulle byggas.

25:e november samma år var rinken klar och man spelade invigningsmatch mot Taberg (då ett storlag), och för att locka fler intresserade så bjöd man in Sven Tumba för att spela med värdlaget och för att hålla i invigningsceremonin. I samband med invigningen lanserades en ny hjälm (SPAPS) som var gjord på Hammarplast i Tingsryd. Hjälmen delades ut till alla aktiva och utdelningen sköttes av Sven Tumba, under stort jubel, som med hjälp av sin klubba kastade hjälmen till spelarna som fick agera målvakt för en kort sekund (utdelningen gick mycket snabbare än befarat).

På uppvärmningen hade Tumba ett krav. Det var att få spela i samma kedja som "den lille snabbe killen" som han uttryckte det, den lille killen var Egon "Pelle" Lindberg som idag fortfarande är aktiv inom klubben som A-lagets massör. Man förlorade matchen med 7-1. 

Den första serien på den konstfrusna isen vann man mycket tack vare en dålig vinter, som ledde till att de andra lagen inte kunde träna efter jul p.g.a. is brist och nästan alla seriens matcher efter juluppehållet spelades därför i Tingsryd eftersom de var det enda laget med konstfrusen bana.